Den viktigaste boken om förintelsen på årtionden

Ingen symboliserar den nyskapande historieforskningen om förintelsen så som Timothy Snyder. Han är en ung professor vid Yale med fokus på Östeuropa och en forskare inom det paradigmskifte som skett efter murens fall. Om man innan 1989 talade i kalla krigets termer och jämförde nazisternas och kommunisternas brott började man efteråt undersöka platserna där deras förbrytelser överlappade varandra. En bok som var mycket viktig i detta sammanhang var Snyders ”Bloodlands”. Där drev han den provokativa tesen att koncentrationslägren stått i vägen för vår förståelse av förintelsens omfattning. Att vi istället borde rikta blicken mot det han kallade ”den blodiga jorden”, dvs Östeuropa. Han polemiserade mot föreställningen om att det framförallt var tyska judar som dog i förintelsen (eftersom de bara var 3 procent av dess totala offer) och visade att den till stor del redan skett när koncentrationslägren började upprättas – i baltländerna, Polen, Ukraina och Vitryssland. 

Själv läste jag ”Bloodlands” när den kom på engelska 2010 och den förändrade min bild av förintelsen för alltid. Därför kastar jag mig över Snyders senaste bok som precis översatts till svenska av Margareta Eklöf. Den heter ”Den svarta jorden. Förintelsen som historia och varning” och är i mångt och mycket en fördjupning av ”Bloodlands”. Där fortsätter Snyder att beskriva förintelsens geografi med fokus på de östeuropeiska staterna och med sin sällsynt pregnanta stil gör han en omtagning av historieskrivningen från föregångaren. Och det ska sägas med en gång: ”Den svarta jorden” är något utav ett mästerverk. Detta är tveklöst 00-talets stora bok om förintelsen och ska du bara läsa en fackbok i år så är det denna.

 

”Den svarta jorden” är en dubbeltydig titel. Den syftar dels på den bördiga mark som Hitler erövrade för att säkra livsmedelsförsörjningen för sitt folk. Till exempel ett land som Ukraina, med dess stora odlingsarealer, som Hitler såg som förutsättningen för det ”Lebensraum” han ville upprätta för arierna. Men titeln syftar också på svart som i anarkismens färg, och detta är en av bokens mera provokativa teser. Snyder menar nämligen att Hitler snarare än att erövra stater ville bryta sönder dem. I en särskilt citerad passage kallar han Hitler för en ”krigshetsande biologisk anarkist”.

 

Här går Snyder emot föreställningen om förintelsen som ett resultat av en, med Hanna Arendts ord, själlös modern byråkrati. Idag talar vi ofta om förintelsen i termer av en allsmäktig tysk stat som katalogiserade och förintade en hel klass av sina egna medborgare. Men Snyder menar att så inte var fallet. Hitler har misstolkats som en nationalist när han i själva verket såg nationalstaterna som obetydliga – jorden var uppdelad i raser som ingick i ett ”allas krig mot alla”. I denna världsbild var det arierna som stod högst i rang medan judarna var en slags ”anti-ras”. Enligt honom var det dem som fört in föreställningen om gott och ont i världen och dragit en falsk linje mellan politik och natur. Detta är en bild av Hitler som jag själv aldrig stött på tidigare.

 

En av Snyders teser är att anarkin var själva grunden för Hitlers mördande. Ofta gick det till som så att Sovjet först krossade de nationella regeringarna varpå Nazityskland krossade Sovjetmakten. I stater där regeringen flytt skedde det mest ohämmade mördandet och det paradoxala, skriver Snyder, är att tyska judar hade större chans att överleva än judarna i kollapsade stater som Polen och Ukraina. När jag läser detta går mina tankar osökt till det idag söndrade mellanöstern där antisemitismen växer i styrka.

 

”Den svarta jorden” har varit en mycket omdiskuterad bok de senaste åren. Men det beror mindre på de historiska teserna än den ”varning” Snyder utfärdar i det sista kapitlet. Där diskuterar han folkmordets betydelse i vår tid. För om det är som Snyder skriver – att förintelsen var ett resultat av imperialism och ekologiska problem snarare än modernitet och byråkrati – betyder det att förutsättningarna för en ny förintelse är starkare än vi föreställer oss. Vad kommer hända, undrar Snyder, när klimatförändringarna ödelägger stora delar av den odlingsbara marken i framtiden? Hur kommer till exempel Ryssland att agera? Ett land som redan förklarat krig mot det bördiga Ukraina på etniska grunder. Eller Kina, vars krympande odlingsbara yta är 40 procent av världsgenomsnittet? Hur kommer man att agera i Afrika där man redan har en maktbas?

 

Här bör påpekas att ”Den svarta jorden” fått en del kritik av andra historiker. Till exempel har Richard J Evans kritiserat Snyders föreställning om att klimatkrisen skulle kunna orsaka en resursbrist som påminner om den under 1930-talet. Tyskland, skriver Evans, hade inte genomgått den ”gröna revolution” med genmodifierade grödor som vi ser idag. Detta gör Snyders spekulationer om en kinesisk invasion av afrikanska länder rätt svajig. Dessutom menar Evans att Snyder på några viktiga punkter blandar samman Hitlers imperialistiska politik med hans krig mot ”världsjuden”.

 

Detta betyder inte att ”Den svarta jorden” är dåligt underbyggd. Snarare är det en bok som kryllar av statistik, illustrativa exempel, och saxade textstycken ur Hitlers ”Mein Kampf”. Att diskutera förintelsen är att ge sig in i ett getingbo och att en storsäljande och nydanande bok får mothugg är inte konstigt. Själv tycker jag inte heller att Snyders grundläggande tes om Hitler som en ”biologisk anarkist” har vederlagts. Många av Snyders kritiker gör en lite för stor sak av felaktiga detaljer.

 

När jag slår igen ”Den svarta jorden” kommer jag att tänka på en sak som Snyders framlidna kollega Tony Judt har skrivit. I boken ”Thinking the Twentieth Century” gjorde han en reflektion om faran med att feltolka historien: ”I don´t think neglecting the past is our greatest risk; the characteristic mistake of the present is to cite it in ignorance”. Idag tycks detta vara en direkt kommentar till ”Den svarta jorden” – som likt ingen annan bok visar på faran med vår slentrianmässiga förståelse av förintelsen.

(En förkortad version av texten har publicerats i Tiden nr 4 2016)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: