Ett intellektuellt äventyr

postkapitalism_omslag_hrI sin uppmärksammade bok ”Postkapitalism” menar Paul Mason att informationsteknologin bär på ett löfte om en icke-kapitalistisk världsordning. Det är en bitvis briljant bok som emellanåt är väl ensidig. Rasmus Landström har läst och känner sig upplyft.

Fram till andra världskriget var vänstern notoriskt teknikoptimistisk. Alla som har läst Marx och Engels Kommunistiska manifest vet att dess första del är en jublande lovsång till industrialismens uppfinningar (järnvägen, ångkraften, telegrafen etc). Oscar Wilde i sin tur fantiserade om att robotar skulle utföra allt lönearbete samtidigt som vi själva låg i karmosinröda kläder och läste Dante, medan Lenin drömde om en kommunism som var ”sovjetmakt och elektrifiering”. Så var det ända fram till förintelselägren och atombomben – därefter förvandlades vänstern till ett gäng dystra modernitetskritiker.

Det är därför en smärre chock att läsa Paul Masons hajpade ”Postkapitalism. Vår gemensamma framtid”. Den ger mig emellanåt en känsla av att en 1800-talssocialt stigit rätt in i dataåldern. I boken menar den gamla ekonomireportern för BBC att nätverksteknologin och informationsekonomin varslar om en icke-kapitalistisk värld. Vidare menar han att den nätverkande individen kan bli den nya bolsjeviken och att de socialt skapade Linux och Wikipedia bär ett löfte om en bättre framtid. För detta har han blivit något av en vänsterns ljusbringare. Inte sedan Michael Hardt och Antonio Negri publicerade ”Imperiet” år 2000 har en teoretisk bok fått ett sådant genomslag och när den nu kommer på svenska ska Joachim Retzlaff ha en stor eloge för sin precisa översättning.

Först ska jag säga att jag läser ”Postkapitalism” med vitt uppspärrade ögon. Det här är verkligen en modig bok som innehåller en knivskarp nytolkning av Marx. Att sammanfatta resonemangen här tänker jag inte ens försöka med; Mason skriver en så informationstät prosa att om man missar en formulering på sida 1 riskerar man att missförstå en slutsats på sida 50. Dessutom läser Mason flera managementfilosofer – något som mig veterligen ingen annan vänstertänkare gjort tidigare. Sammantaget gör detta ”Postkapitalism” till ett intellektuellt äventyr.

En av Masons slutsatser är att informationsekonomin innebär något kvalitativt nytt. Modern informationsteknologi, skriver Mason, har en spontan tendens att upplösa marknader och störa prissättningen eftersom filer kan reproduceras i det oändliga. Detta är ett faktum: efter Napster vet alla att det är en dålig idé att starta en skivbutik. En annan slutsats Mason drar är att informationsnätverken skapar nya politiska subjekt. Los Indignados, Occupy WallStreet och den arabiska våren organiserades alla via Facebook och i bokens andra del skriver Mason intresseväckande om hur mikrobloggar och sociala nätverk spelade en central roll då 30 000 kinesiska arbetare organiserade vår tids största strejk på skofabriken Yue Yuen i Shenzhen.

Det här är verkligen intressanta idéer som jag hoppas diskuteras flitigt inom vänstern framöver. I tider av Brexit, Trump och skuldkris behövs optimister som Mason. Ändå upptäcker jag hur mina invändningar blir fler och fler under läsningen. Dels handlar det om att hans exempel på postkapitalism är så fjuttiga: i mina ögon är Linux och Wikipedia spännande projekt, men knappast några revolutionära stormsvalor. Dels handlar det om att han beskriver den nätverkande individen på ett väl ensidigt sätt. Visst, både kinesiska strejker och arabiska revolutioner har organiserats via sociala medier. Men det har också rekryteringen till IS och rörelsen bakom Trump.

Med detta sagt håller jag med Mason om att vänstern måste söka efter alternativ till kapitalismen inuti systemet själv. Det var ett misstag av Marx att fokusera så mycket på de yttre revolutionära krafterna. Själv ser jag dock med större förhoppning på de demokratiskt styrda företag som poppar upp över hela världen än den informationsekonomi Mason tror på. Ta jättekonglomeratet Mondragon i krisens Spanien till exempel, som drastiskt minskat lönegapet mellan chefer och anställda samtidigt som de omlokaliserar sina arbetare när ett företag går i konkurs. Där finns i mina ögon ett embryo till en verklig postkapitalism.

På så sätt kan Masons bok föda spännande eftertankar ur sina emellanåt tunna resonemang. Det gör att jag tänker att Masons främsta bidrag kanske inte är det han skriver om informationsekonomin, utan att han uppdaterat Engels gamla tes om att ”det sista kapitalisten säljer är galgen som han ska hängas i”. I Masons tappning skulle det kunna låta så här: ”det sista kapitalisten säljer är viruset som ska radera ut hens operativsystem”.

(Publicerad i ETC 17/2)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: