Garth Greenwell – Det som tillhör dig

171699_13076317_o_1Garth Greenwell debuterade 2016 med en roman som beskrevs som en sensation. Den utspelar sig i Bulgarien och kretsar kring en kärleksrelation mellan en gatpojke och en lärare på ett elitcollege. Nu kommer den på svenska under titeln ”Det som tillhör dig”. Rasmus Landström läser en rasande bra roman.

Min och Garth Greenwells relation börjar inte något bra alls. Hans nyöversatta debutroman ”Det som tillhör dig” inleds med en scen på en smutsig offentlig toalett i Sofia, Bulgarien. Där går den namnlösa huvudpersonen in, en advokatson som jobbar på ett elitcollege, och träffar Mitko. En 23-årig manlig prostituerad som röker en joint rullad i tidningspapper. Huvudpersonen slänger till honom en småslant varpå Mitko tar fram sin urindoftande penis och en otroligt sunkig samlagsscen utspelar sig.

Anledningen till att jag blir så irriterad på inledningen är att jag har läst en intervju med Greenwell nyligen. Där talar han om hur han ville utforska ”queera communityn” och deras ”subversiva potential” i sin debutroman. Really, tänker jag? En rik man som köper sex av en drogberoende pojke i en öststat. Inte så jäkla subversivt i mina ögon. Dessutom stör jag mig på Greenwells stil; den är dekadent och amoralisk på ett lite tröttsamt sätt. Föreställ dig att Charles Bukowski hade skrivit ”Call me by your name” – då får du Greenwell i ett nötskal. Men så fortsätter jag att läsa. Efterhand får Greenwell en säkerhet i rösten, dom sunkiga inslagen tonas ned och en mycket märklig relation mellan huvudpersonen och Mitko tar form. Jag bestämmer mig för att ge författaren en ny chans.

”Det som tillhör dig” har hyllats unisont av kritikerna i USA och lyfts fram som en betydande gay-roman. Den etiketten kan man ställa sig tveksam inför. Till exempel har Greenwell jämförts med geniet Edmund White, vars undersköna prosa har ytterst få likheter med Greenwells råbarkade stil. Samtidigt finns det något som binder samman författarna på ett innehållsligt plan. När gay-romaner skildrar kärleksaffärer finns det ofta en utopisk överton i texten. Inte sällan handlar det om möten över klass- och åldersgränser i queera communityn; kärleksbubblor som samtidigt är visioner av ett samhälle utan sociala skrankor. Så har det varit ända sedan E.M. Forester skrev gay-romanen ”Maurice” 1914, och Greenwell skriver tydligt in sig i traditionen.

Den namnlösa huvudpersonen och Mitko fortsätter träffas efter mötet på toaletten. Efter ett tag upphör dom ekonomiska transaktionerna och Mitko börjar bo över hos berättarjaget. Där sitter han på kvällarna och dricker gin framför Skype, emellanåt går han ner på stan och kommer tillbaka med såriga knogar. Som läsare blir jag fascinerad av hur Greenwell skriver fram Mitko; hans metod är skissartad och vi får aldrig reda på några närmare detaljer om hans uppväxt eller inre liv. Samtidigt framstår han som sårbar under den hårda ytan – en ömtålig själ i stubbat hår och militärbyxor. Mitko kan i ena stunden kyssas passionerat med berättarjaget, för att i nästa stund förvandlas till en hotfull gatpojke. Vi förstår att Mitko fått försvara sin homosexualitet med nävarna hela livet, utan att det sägs rätt ut en enda gång. Det är oerhört skickligt framskrivet.

I slutet av romanen insjuknar Mitko i syfilis. Som läsare får vi följa hur hans kropp magrar och hans kläder blir allt smutsigare mot en fond av det sönderfallande postkommunistiska samhället. Givetvis har även berättarjaget fått den smittsamma sjukdomen, men till skillnad från Mitko kan han använda sina pengar till att köpa penicillin och resa hem för att bli ompysslad av sin familj. Plötsligt inser jag att det som jag först uppfattade som en nihilistisk berättelse om sunkigt sex i själva verket är en djupt moralisk roman om social ojämlikhet. Greenwells stora styrka är att han i varje skede tar fullt ansvar för hur han porträtterar Mitko. Han låter honom ofta glida ner i klichébilden av en homosexuell öststatspojke, men drar i nästa sekund raskt upp honom.

Jag tycker att det är en rasande bra roman. Greenwells prosa kan förefalla diskbänksrealistisk vid en första anblick. Men som läsare ska man inte låta sig förledas av ytan. I själva verket är ”Det som tillhör dig” en bok som för tankarna till en radikaliserad Proust snarare än dekadent Bukowski. Den handlar om mötet mellan två känsliga själar, deras relations omöjlighet – och på samma gång utopiska potential. Dessutom döljer romanen mera under ytan än vad man kan tro. I en av slutscenerna ligger Mitko dödssjuk på berättarjagets säng, där han blir ompysslad och matad med yoghurt. Plötsligt utbrister Mitko att han inte kan älska huvudpersonen eftersom han är hans ”prijatel”. I boken översätts det med ”vän” men när jag slår jag upp ordet efteråt och inser jag att det också kan betyda klient. I denna dubbeltydighet ligger romanens hela styrka.

(Texten publicerad i ETC)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: