Archive for the ‘Psykologi’ Category

Köttbergets förunderliga landskap

september 6, 2010

Jag läser en intervju i Sydsvenskan med Sigrid Combuchen och kommer att tänka på könsskillnader. Eller mera specifikt: könsskillnader bland fyrtiotalisterna, det så kallade köttberget. Visst är det lustigt. Tänk på en fyrtiotalistist som är man. För mig dyker Jan Guillou och Leif GW Persson genast upp. Arroganta och duktiga män (med stort m) som älskar storviltsjakt, dyra bourgogneviner och tuffa poliser. Båda med hjärtat till vänster men med ett hårt och smygaristokratiskt förhållningssätt till tillvaron.

Dessa gubbar är ju härliga på sitt sätt. De har kämpat hårt och det har gått fruktansvärt bra för dem men på kuppen har de blivit outhärdligt arroganta. Själv kan jag inte se ett klipp på Guillou utan att vilja ge honom en rak höger. Det uppstår alltid en slags äckelkänsla hos mig nästan oavsett vad han säger.

Nåväl, gör nu ett annat experiment. Föreställ dig en kvinna född på fyrtiotalet. Själv kommer jag att tänka på just Sigrid Combuchen och Yvonne Hirdman (bara författare – jag vet, jag är enkelspårig). Dessa är så olika fyrtiotalsmännen som man kan tänka sig. I likhet med Guillou och Persson är de båda duktiga författare och akademiker men till skillnad från dem har de inget av den stöddighet som finns hos herrarna. Hirdman och Combuchen personifierar istället en slags ”låt gå” attityd, de rycker på axlarna när någon frågar hur de skriver så bra – äsch, inte vet jag, jag är väl inte någon teoretiker – och får det alltid att framstå som om de närmade sig sina ämnen för första gången, oavsett vad de skriver om (till skillnad från Guillou och Persson som alltid får det att låta som om de kan allt om ämnet, oavsett vad de pratar om). De har något lite på samma gång fräckt, kyligt och smålustigt över sig, som om de var inne och busade på pojkarnas område. Och kanske handlar det just om det. Kanske handlar det om att dessa kvinnor blivit tvungna att ömsom anpassa sig, ömsom fightas med patriarkala strukturer för att överleva. Kanske är denna attityd en produkt av kampen om rampljuset med pojkar som Guillou och Persson. Fyrtio- och femtiotalet var en annan tid att växa upp i, det är lätt att glömma. Det var innan Sverige blev vad det är idag, innan folkhemmets glansdagar och innan den feministiska boomen. Det gör att det mellan fyrtiotalets män och kvinnor går förunderligt skarpa gränser.

Annonser

DSM 5

februari 15, 2010

Läser i gårdagens DN och häpnar. Där står om det nya förslaget till psykiatriska diagnoser, DSM 5 (Diagnostic and statistical manual of mental disorders), och så här avslutas texten:

”Många diagnoser förblir oförändrade från DSM 4. Dit hör könsidentitetsstörning hos barn […] En sådan störning innebär bland annat ‘en stark dragning till leksaker som är typiska för det andra könet’ och ‘en stark önskan att leka med det andra könet’.”

Läser jag verkligen rätt? Könsidentitetsstörning om barnet vill leka med det motsatta könets leksaker? Wtf… Är de ”bögungar” då? Vilken tid lever vi i egentligen? Detta bekräftar mina fördomar. Nämligen att den tongivande psykologiska och psykiatriska forskningen styrs av biologistiska tokar som tycker att psykoterapi är ”flummigt”. Är det så?