Archive for the ‘Sverigedemokraterna’ Category

Några tankar om Sverigedemokraterna

oktober 6, 2010

Så har det då hänt. Jimmie Åkesson har gjort sitt första spektakel i riktig Ny Demokrati-anda och kommit utklädda i odalbondens festdräkt under pågående gudstjänst, för att kort därefter tåga ut som värsta dramaqueenen. Vad hade man väntat sig egentligen?

***

På kultur- och ledarsidor skrivs nu mängder av kloka kommentarer men alla andas de en viss desperation. Vad ska vi göra? Vi har ju ett ansvar här som skribenter och intellektuella. Det är lite rörande men också lite sorgligt att läsa. Det understryker att inträdet är del av en internationell trend som troligen skulle svepa över oss förr eller senare, oavsett medias agerande. Vilket på intet sätt frikänner media från ansvar. Fast tyngden ligger nog snarare på rubriksättare, bildsättare  och nyhetsmakare på kvällstidningarna än kulturskribenterna på dagstidningarna.

***

En sak som har retat mig mycket de senaste dagarna är hur socialdemokraterna har gjort avståndstagandet från SD till en grej i sig. När Björn von Sydow säger att han inte vill bli framröstad som talman med hjälp av deras röster går det en kall kår längs min ryggrad. Det är väl inte i dessa frågor som SD bör motarbetas? Här bör man väl snarare betrakta dem som en del av ett demokratiskt etablisemang. I Aftonbladet skriver Anders Johansson klokt om detta och frågar sig om man även skulle vara beredda att fortsätta kriget i Afghanistan bara för att SD är tveksamma till det? Är det verkligen ett motstånd till varje pris som är målet? Ska man ge upp sin egen agenda bara för att stänga ute det här partiet som har några fjuttiga procent? Är det inte då de får en egentlig makt?

En annan intressant sak skriver Petter Larsson, också han i Aftonbladet. Där går han till angrepp mot alla de som alltid tar till stora trumman när de ska prata om Sverigedemokraterna. ”De är fascister” brölade Sam Carlshamre och Daniel Strand nyligen, även de på Aftonbladet. Begreppet är oprecist, menar Larsson. Det träffar bara till hälften. För bara för att där finns fascistiska rötter måste man vara mer precis när man beskriver partiets nuvarande roll. Själv tänker jag att man på detta sätt riskerar att låta som vissa borgerliga ledarskribenter som i var och varannan artikel skriver om Vänstern som de ständigt och jämt drämmer Stalin i huvudet på. Tröttsamt. Själv skulle jag hellre se att man började tala om SD som ett etnofobiskt eller etnopluralistiskt parti. Det är en mera precis beskrivning av deras roll i dagsläget.

***

Så slutligen har jag funderat lite kring begreppet enfrågeparti som man brukar kalla SD. Detta begrepp har retat mig lite för SD är inte ett enfrågeparti. De är snarare ett nollfrågeparti. För när man talar om till exempel Miljöpartiet som förr kallades för ett enfrågeparti byggde det på att de hade ett utarbetat program kring miljöproblemet och att folk som röstade på dem var miljöpolitiskt engagerade. Så är det inte med SD. SD vinner inte sina röster på att lägga fram planer på hur deporteringen av de 90% av invandrarna de vill köra ut ska ske eller hur de ska integrera de resterande 10%. Nej, det de vinner röster på är att sitta och gnälla i tv på hur någon skola i Malmö har slutat servera griskött, eller tala om hur någon stackars kassörska på Konsum inte kunde kommunicera med en burka-klädd kvinna varpå det blev köstopp. För Sverigedemokraterna röstar man inte på för deras politik, alla som har undersökt den förstår nog att den är orimlig, utan på grund av att man tilltalas av deras förenklade bilder (som i grunden är falska men ändå fungerar på grund av att de underbyggs av den vaga känsla som samhälleliga orättvisor skapar hos den som saknar ett språk att beskriva dem på). Det är därför dags att vi slutar betrakta Sverigedemokraternas framgång som en viss politiks eller ideologis framgång, utan ett speciellt språk- och bildspels framgång. På så sätt gör man också den Sverigedemokratiska väljaren mera mänsklig. Dessa är ju, som Aase Berg har påpekat i Expressen, bara en hop vanliga människor som saknar ett analytiskt språk.

Åkesson & co visar sitt motstånd mot mänskliga rättigheter.

Annonser