Archive for the ‘Utställningar’ Category

Liljevalchs borde skämmas!

juli 22, 2009

Liljevalchs IKEA-utställning är mera som en reklamplats än en egentlig utställning. Det är en slumpvis hopplockad samling möbler som påstås vara en historisk exposé över ett företag, samt ett knippe texter som fullkomligt dryper av design-nationalism. Ändå ska det föreställa en granskande och kritisk utställning. När jag i veckan besökte den gick jag in med stora förhoppningar men kom ut med ont i magen och en enda tanke i huvudet: Liljevalchs borde skämmas!

Det börjar redan när man går in i första rummet. Där står ett antal föremål ihopklumpade – allt från 50-talets teakskåp till 80-talets puffar – och längs väggen sitter katalogerna uppe. Redan här får man en känsla av rörighet och att det är ostrukturerat. När man sedan går till skyltarna och läser om ”framgångsreceptet IKEA” förstärks känslan ytterliggare: en svepande historik samt ett kortfattat stycke om IKEA utomlands. Ska det här föreställa historia, tänker jag och går vidare.

Så fortsätter man till rum efter rum, det ena mera motbjudande än det andra. Ett handlar om, eller snarare presenterar, dagens formgivare. Ett annat handlar om IKEA i världen. Här kan man läsa om hur de förmedlat ”omtanke och rättvisa. Gamla blågula paradgrenar” och om Kamprad och hans internationella genombrott står det: ”Ett modernt vikingatåg med en beundransvärt modest kapten vid rodret”. Man häpnar. Lite längre ner skriver textförfattaren om Kamprads bok ”En möbelhandlares testamente” att det är en modern ”bondepraktika” eller en ”småländsk stengärdsgård i ord”. Är det något slags skämt, frågar jag mig och rusar vidare genom de sista rummen. Hur kan en seriös konsthall nedlåta sig till det här? Vart är vi på väg?

För vad är en utställning om ett företag som inte riktar någon slags kritisk udd mot det, som varken historiserar eller kontextualiserar verksamheten, utan istället lovprisar den? En varupresentation kanske – eller en reklamplats? På Liljevalchs tar man in det kommersiella samhället istället för att kritiskt granska det och förlorar på så sätt sin funktion som utställare. ”Det här är ju katastrof” säger jag till receptionisten på utvägen men hon bara nickar. Lite senare berättar min sambo att IKEA sponsrat kalaset med tre miljoner. Jag är inte förvånad.

Annonser